Så jävla bittert

Jo, det finns fortfarande en gnutta liv i oss, Maynard och Ingels, om än försumbart och fruktansvärt bittert. Det var ett tag sedan någon av oss skrev något nu, så en uppdatering är på sin plats. Jag kan inte tala för Ingels, men det här är vad som har hänt mig:

Jag har hoppat av journalistutbildningen. Nå, det var ju bara en tidsfråga. Faktum är att jag pratade om att hoppa av redan efter första året, men då blev jag övertalad att försöka i åtminsone ett år till. Ett beslut som jag i dag ångrar bittert. Vad hade jag egentligen där att göra? Va? För det första kom jag aldrig överens med Kalmar, denne ruttnande avskrädeshög på jorden, som dessutom befolkas av en mängd hormonstinna och överstimulerade ungdomar, utan allt vett, sans och bildning. Allt de vill är att knulla. Och ingen med mig! De jävlarna...

För det andra har jag inte det som krävs för att slå mig in på den stenhårda arbetsmarknaden för journalister. Jag saknar den där hungern, den som får människor att gå över lik och mörda föräldrarna för en anställning på Frida eller TV 3. Jag har inte den drivkraften inom mig. Jag har ingen drivkraft överhuvud taget. Ingen vilja.

Så nu är jag arbetslös och viljelös – en underbar kombination. Jag går runt här i Leksand och snyltar på mor och hennes Olle och gör absolut ingenting. Förutom att vara bitter så klart. Men det var ju liksom självskrivet.

Jag har en lägenhet i Kalmar som jag måste göra mig av med. Jag har räkningar som jag inte kan betala. Jag är skyldig en kompis pengar som jag inte har. Och fan, jag känner mig så jävla ensam. Ingen vill ha mig (ett återkommande tema). Visst är livet underbart? Fan, mina självmordstankar är så patetiskt tonårsaktiga att inte ens jag tar dem på allvar längre. Det är för jävligt.

Men allt det där är bara skit jämfört med det riktigt stora problemet, det riktigt besvärliga: mina lår tycks komma bättre överens än någonsin, för varför annars skulle de hålla på att gnugga sig mot varandra hela dagarna? Fan, jag hatar lår som umgås för mycket. Tur att jag inte brukar använda manchesterbyxor, för då hade allt varit ännu jävligare.

Det var det. Inte mycket. Får se om Ingels får sin bittra tumme ur sitt ännu bittrare rövhål också...